Soffan är inte denna som Skrivmoster så fint berättar om här för oss alla.

Den blå kökssoffan

Den står i ett kallt förråd, inklämd bland en massa bråte och full av damm. Övergiven och ratad. Bortglömd trots den nytta som den gjort under många år. Färgen är lätt avskavd och sittlocket av trä är väl nött. Det är en enkel möbel men ändå vacker i sin stilrenhet. Den har haft sin plats i ett jordbrukarhem under många år och tjänat sitt syfte.

När bysnickaren färdigställt soffan till det nygifta paret, var den målad i vitt och glänste så vackert. Den unga frun var väldigt stolt över den nya möbeln och sydde två överdrag till kuddar som hon lade på vardera sidan om soffan. Det var ett rutigt bomullstyg i vitt och blått och soffan med kuddarna beundrades alltid av besökande. Den ena kudden användes flitigt av mannen, som tog sin middagsvila på soffan trots det hårda underlaget.

Åren gick och barnaskaran utökades varför soffan så småningom kom att bli sängplats för två av barnen. När locket var borttaget gick det att dra ut soffan så den blev så pass bred, att de två rymdes där utan att trängas. Halmmadrassen bars undan varje morgon och soffan återfick sin dagliga funktion som sitt- och liggplats vid köksbordet.

När barnen var utflugna stod soffan fortfarande kvar på sin plats och numera blev den till en förvaringsplats. Där under sofflocket stoppades det som inte behövdes varje dag.

Färgen hade flagnat och en dag bar det iväg med soffan på sonens bilsläp till annan ort. Han skulle renovera soffan litet och ta den ut till sin sommarstuga. Med soffan följde det många barndomsminnen, som han ville bevara.

Soffan placerades i ett förråd tills vidare. Det var ett projekt som han skulle ta tag i när han fick tid.

Många år senare fick ett av mannens barn syn på soffan där den stod dammig och smutsig i det kalla förrådet. Renoveringsplanerna hade gått om intet och soffan blev stående utan åtgärd. Men nu skulle det bli av! Ögonen lyste på den unga kvinnan som hade många planer för den gamla soffan. Den skulle målas blå, hon skulle sy en tjock och mjuk dyna till sofflocket och matchande kuddar. Den skulle stå i den inglasade verandan, inbjudande och påminnande om den farmor, som hon aldrig fick lära känna.

Den gamla vita kökssoffan med sin historia, fortsätter som den blå kökssoffan.

© Skrivmoster

God morgon världen!

Det är ofta man ser saker i sin omgivning som är så hemtama att man blir hemmablind. Så är det med min vän och skrivarvän Skrivmoster.

Ni vet att jag tycker om att framhäva ord och bilder och mycket annat på min blogg för jag tycker det är så sällan vi ger varandra uppskattning och beröm.

Därför så har jag nu fått mig tillsänt saker av Skrivmoster som jag tycker mycket om och vill dela ut det till er också.

Senare idag så kommer det ett inlägg till av Skrivmoster som jag också gillar/kram

Varsågod Skrivmoster och berätta;

Eftersom jag är aktiv kristen, så finns andligheten för mig i min tro på Gud. Andlighet kan vara så mycket egentligen, för det är ju när vi är i kontakt med

vårt inre och kan se de stora undren omkring oss, som vi upplever andlighetens vind som smeker oss. Det är en närhet till vår Skapare. Jag upplever en sorts andlighet i naturen, i mötet med en annan

människas innersta tankar och i tacksamma stunder då andlighetens ljus lyser inom mig. Andlighetens vind sveper in över oss och många söker svar på sina frågor, berättar gärna om “en högre makt”,

som inte nödvändigtvis benämns som Gud. “Något” finns som går att förlita sig på, vända sig till och bejaka. En del gör som jag, söker sig till kyrkan och det kristna budskapet. Andra finner någon

annan form för sin andliga längtan. Människan behöver något att tro på och finna sin ro i.

Skickar med en liten dikt om min syn på livets mening...

ANDLIGHET GENOM GUD

Den trygghet vi alla söker

finner vi kanske i tron

på att det finns något mycket större

än vi någonsin helt kan förstå

Den högre makt vi kallar Gud

lever i oss och med oss var dag

han söker sitt bo i ditt inre rum

bara du kan öppna din dörr

Gud är kärleken du ser omkring

i blommor som doftar på äng

han finns i solstrålarnas varma ljus

och i vardagens slentrianmässiga ting

När vinden susar i skogens salar

och smeker din ömmande själ

då fylls du till brädden av andligt ljus

och stillhetens tystnad blir din

Varje människa har sitt tempel

sin heliga boning där inuti 

med öppet sinne och i tro

möter vi den högste i ödmjukhet

© Skrivmoster

Går mot afton.

Jag har lånat 2 stycken dikter av Kaela http://kaela.bloggplatsen.se och jag ska presentera en av dessa diker här idag. Dessa ord gav mig så mycket av en behållning och jag hoppas att det gör det för er också *ler*

Trevlig fredag och läs och njut nu/ kram

Den gamla vägen

 Mina steg
på den bortglömda vägen
tas emot
av den mjuka mossan

.....medan skogen sjunger om dem
som gick här
för längesen

.....om ett älskande par
som ristade namn
och hjärta i trädets bark

.....om räven
och rådjuret
som strövade
i dimma och morgonluft

.....om sorgetåget
och vagnen
med den enkla träkistan
med några ängsblommor
vilande
på locket

.....om den rodnande bruden
och den stilige brudgummen
de sjungande bröllopsgästerna
insvepta
i midsommarnattens magi

.....om gumman som samlade pinnar
för att kunna värma sitt hus
och baka sitt bröd

då - i en annan tid
kunde de inte ana
att jag skulle gå här idag
med mina drömmar
på stigen

som en gång
var deras väg

och jag undrar

....om de som ska använda vägen
om hundra år eller så

kommer att höra träden sjunga
om de drömmar vi drömde

- vi som går här idag....

                             © Kaela

Dagen med 111111

Denna dikt är så tänkvärd och jag gillar den så mycket att jag måste bara få dela med mig av den dikten till er. Diktboken fick jag av min goda internetvän Azlan för 3 år sedan.

SKA BARA ... FÖRST

När stunden kommer

som jag kan ta till vara

som bara är min

Låter jag stunden

få förfara

Jag tänker

"Jag ska bara ... först

Sen ska jag

VARA

När

"Ska bara först*

är färdigt

har stunden

som kunde blivit min

helt förrunnit

Det kom nya

"Ska bara först*

Måste lära mej

ta till vara

de små stunder

som ges

till att bara

FÅ VARA

Gertrud Lanngren-Frostegren

Farväl Bacco.

Man vaknade och hörde göken ropa

ur skogens lätta, silvergröna dis.

Mjukt gungande syrenens fyllda klasar,

de hade slagit ut den natt man sov

den första lyckoyra feriesömnen.

De gröna löven speade i solen,

och luften sjöng av bråda humlors surr.

Man gick på upptäcksfärd till kära ställen

och fann på samma plats som alla år

tjärblomstren, vilka höjde sin spiror

på forntidsgravens stenbesatta mark,

geranium, som höll till vid trädgårdshäcken

i skydd av sagans milda flädermor

och vallörtståndens här vid gödselstacken.

Sommarferier av Gunnar Mascoll SilverStolphe

Och här är dungen, där göken gol,

små töser sprungo här

med bara fötter och trasig kjol

att plockar dungens bär,

och här var det skugga och här var det sol

och här var det gott om nattviol.

den dungen är mig kär,

min barndom susar där.

Gustaf Fröding

OVÄNTAT:

En f.d. busschaufför stod inför S:t Pär.
En biskop, svartklädd, som sig bör, stod också tankfull där.
En timme gick. De väntade, och busschauffören rös.
Han hade aldrig trott på Gud, och nu var han nervös.

Men biskopen var lugn och stolt och tyckte på något vis
att yrket borde garantera saligt paradis.
Hans kunskaper om skrifterna var känd i varje stad.
Nu stod han inför evigheten, säker, nöjd och glad.

Då uppenbarade sig Pär i himmelsk hög gestalt.
Vår busschaufför han tänkte: "Jag har förlorat allt!".
"Jag brydde aldrig tankarna med evighet och död,
och aldrig kände jag behov av kyrkans råd och stöd."

Till biskopen sa S:t Pär: "Din lott blir het och svår!
Du ska en trappa ner och skyffla kol i tusen år!
Men busschauffören får ett rum med Paradis-adress
så långt som möjligt ifrån tidtabellers hets och stress."

"Det måste skett förväxling här." sa biskopen, helt lugnt.
"Nej, inte alls," sa S:t Pär. "Ditt arbete blir tungt!"
Du mässade tills kyrkofolket tröttnade och sov.
Och ingen i församlingen gick ut och sjöng Guds lov.

Men busschauffören körde så att folket bad till Gud.
Med iver slog de sedan upp både psalm och Herrens Bud."
Vid spakarna i busstrafik var föraren ej stor.
Så vår betydelse är ofta inte det vi tror.

Jag har själv skrivit den...

Många kramar och ljus
från Glittertind

© Glittertind